


Kamerans räkneverk: DSC_5066
I öronen: Smiths - Last night I dreamt that somebody loved me
... vardag ... foto ... övergivet ... modellbilder ... Nikon ... Lightroom ... tips ...
(nu med klickbara bilder!)
Kamerans räkneverk: DSC_5066
I öronen: Smiths - Last night I dreamt that somebody loved me
Kamerans räkneverk: DSC_4979
I öronen: Morgonens lugn och tystnad...
Kamerans räkneverk: DSC_4822
I öronen: Ett evinnerligt plingande från änglaspelet
En ny uppdatering på plats. Denna gång är det en plats som kommer att bli rikskänd om en vecka, så det är väl lika bra att jag lägger ut historien och mina bilder nu.
Gammalt? Modern historia
Övergivet? Kan man väl säga
Förfallet? Minst sagt
Läs bakgrund och historia nedan.
Eller gå direkt till de 81 bilderna.
Strax utanför Avesta ligger resterna av kommunens ledningscentral, HC Sländan, och ruttnar bort inne i ett bergrum. Om du inte har något emot mögel, rost och allmänt elände så kan du läsa vidare. Känsliga tittare varnas dock... :-)
Under det kalla kriget var Sverige indelat i ett antal civilförsvarsområden. Inom varje område fanns en huvudcentral (HC) som skulle täcka en eller flera kommuner. En av dessa HC låg alltså i Avesta och gick under namnet HC Sländan. Det verkar för övrigt som om alla centraler fick djurnamn: Sländan, Elefanten, Vargen, Björnen, Vesslan... samma namn som många Apotek har för övrigt (finns det ett samband här? Är apoteken egentligen hemliga ledningscentraler? :-) Sländan byggdes mellan åren 1960-65 och var i bruk fram till 1992, men dess egentliga verksamhet lades nog ner långt tidigare. Elefanten har jag för övrigt anledning att återkomma till i en senare uppdatering...
Syftet med huvudcentralerna var att ge den kommunala ledningen en skyddad plats att verka från i händelse av krig. Under 60-talet var kalla kriget som kallast, och hotet utifrån togs på största allvar, varför många kommuner letade fram sina djupaste berg och sprängde sig in i dem för att bygga säkra ledningsplatser. Om de sen någonsin utnyttjades till något vettigt, eller om de bara låg i dvala i väntan på "rätt" tillfälle vet jag inte riktigt. Förmodligen har de flesta bara stått... och väntat... till ingen nytta. Mot slutet av 80-talet omformades landets civilförsvar och räddningstjänsten fick istället uppdraget att tillhandahålla ledningscentraler. Det innebar i många fall att man flyttade ut ur bergen och in i "vanliga" byggnader i anslutning till räddningstjänsten/brandkåren.
Åter till Sländan specifikt. Från en liten dörr i bergväggen leder en tunnel in till det tvåvåningshus insprängt i berget som centralen består av. Tanken var att det här skulle finnas plats för närmare 100 personer och att de härifrån skulle kunna fortsätta sitt jobb med att styra kommunen, trots osäkert läge utanför. Huset är 53 meter långt och 8 meter brett, två våningar och består av en mängd rum och utrustning bl.a. kontor, kök, matsal, logement, telefonväxel, ledningsrum, dieselmotor, generator, batterier, radioutrustning m.m.
1989 föll Berlinmuren och hotet från öst, och det kalla kriget, minskade sedan snabbt i betydelse. Under början av 1990-talet avvecklade de flesta kommuner sina huvudcentraler, och 1992 (tror jag) skedde det i Avesta. Bergrummet övertogs av Räddningstjänsten, men man gjorde nog inte mycket mer än att se till att grundvattenpumparna var igång.
Nån gång in på 2000-talet gick ansvaret över till kommunens tekniska kontor, som därmed blev sittandes med en kvarnsten runt halsen. Vad göra med ett omodernt bergrum? Inte bara omodernt utan dessutom förstört av bl.a. inbrott och vandalisering. Kommunen gjorde som sina föregångare... de såg till att pumparna fungerade. Utan fungerande pumpar så stiger grundvattennivån i det utsprängda bergrummet tills det vattenfylls, med än mer förstörelse som följd. Och det har skett vid flera tillfällen, bl.a. efter att koppartjuvar har stulit de elkablar som förser pumparna med ström. Två frågor som poppar upp i huvudet: Hur törs man ge sig på strömförande kablar för att eventuellt tjäna några kronor? Och hur säkert hade detta bergrum egentligen varit i ett skarpt läge?
Hösten 2009 fick jag höra talas om detta ställe. Alla dörrar stod öppna, och inga förbudsskyltar fanns, så jag kunde inte se någon anledning till att inte gå in. För säkerhets skull var jag förstås inte ensam... att bli instängd i ett okänt bergrum på okänd plats känns inte helt lockande.
Jag möttes inte av någon vacker syn... sällan har jag sett en så geggig, möglig och äcklig plats. Bilderna kan inte riktigt förmedla lukten eller känslan som uppstår efter många års förfall av organiskt material i fuktig miljö. Alla golv var täckta av en centimeterdjup brunaktig sörja som man inte ville få hudkontakt med. Luften var förmodligen allt annat än hälsosam att inandas, varför besöket inte blev så långvarigt. Och den mest intensiva lukten längst bort i korridorerna visade sig komma från de sängmadresser som i och för sig såg ut som madrasser, men som nu bestod av mögel... enbart mögel.
Vad som kommer att hända med HC Sländan framöver är det ingen som vet. Att döma av bergrummets skick så är det nog bortom all räddning, och vem vill bekosta en sanering? För en sanering lär krävas, vare sig det är för att göra berget rent nog för att använda eller rent nog för att stänga. Uppskattad kostnad är bortåt ett par miljoner kronor, och det är bara för att få berget i stängbart skick. Användbart skick måste kosta oerhört mycket mer.
Kamerans räkneverk: DSC_4625
I högtalarna: Apoptygma Berzerk - Fade to black
Kamerans räkneverk: DSC_4559
I högtalarna: blandad julmusik
Kamerans räkneverk: DSC_4546
I högtalarna: Oasis - Don't look back in anger