2009-12-13

#0035: HC Sländan

En ny uppdatering på plats. Denna gång är det en plats som kommer att bli rikskänd om en vecka, så det är väl lika bra att jag lägger ut historien och mina bilder nu.








Gammalt? Modern historia



Övergivet? Kan man väl säga



Förfallet? Minst sagt






Läs bakgrund och historia nedan.



Eller gå direkt till de 81 bilderna.










Strax utanför Avesta ligger resterna av kommunens ledningscentral, HC Sländan, och ruttnar bort inne i ett bergrum. Om du inte har något emot mögel, rost och allmänt elände så kan du läsa vidare. Känsliga tittare varnas dock... :-)



Bakgrund



Under det kalla kriget var Sverige indelat i ett antal civilförsvarsområden. Inom varje område fanns en huvudcentral (HC) som skulle täcka en eller flera kommuner. En av dessa HC låg alltså i Avesta och gick under namnet HC Sländan. Det verkar för övrigt som om alla centraler fick djurnamn: Sländan, Elefanten, Vargen, Björnen, Vesslan... samma namn som många Apotek har för övrigt (finns det ett samband här? Är apoteken egentligen hemliga ledningscentraler? :-) Sländan byggdes mellan åren 1960-65 och var i bruk fram till 1992, men dess egentliga verksamhet lades nog ner långt tidigare. Elefanten har jag för övrigt anledning att återkomma till i en senare uppdatering...



Syftet med huvudcentralerna var att ge den kommunala ledningen en skyddad plats att verka från i händelse av krig. Under 60-talet var kalla kriget som kallast, och hotet utifrån togs på största allvar, varför många kommuner letade fram sina djupaste berg och sprängde sig in i dem för att bygga säkra ledningsplatser. Om de sen någonsin utnyttjades till något vettigt, eller om de bara låg i dvala i väntan på "rätt" tillfälle vet jag inte riktigt. Förmodligen har de flesta bara stått... och väntat... till ingen nytta. Mot slutet av 80-talet omformades landets civilförsvar och räddningstjänsten fick istället uppdraget att tillhandahålla ledningscentraler. Det innebar i många fall att man flyttade ut ur bergen och in i "vanliga" byggnader i anslutning till räddningstjänsten/brandkåren.



Historia



Åter till Sländan specifikt. Från en liten dörr i bergväggen leder en tunnel in till det tvåvåningshus insprängt i berget som centralen består av. Tanken var att det här skulle finnas plats för närmare 100 personer och att de härifrån skulle kunna fortsätta sitt jobb med att styra kommunen, trots osäkert läge utanför. Huset är 53 meter långt och 8 meter brett, två våningar och består av en mängd rum och utrustning bl.a. kontor, kök, matsal, logement, telefonväxel, ledningsrum, dieselmotor, generator, batterier, radioutrustning m.m.



1989 föll Berlinmuren och hotet från öst, och det kalla kriget, minskade sedan snabbt i betydelse. Under början av 1990-talet avvecklade de flesta kommuner sina huvudcentraler, och 1992 (tror jag) skedde det i Avesta. Bergrummet övertogs av Räddningstjänsten, men man gjorde nog inte mycket mer än att se till att grundvattenpumparna var igång.



Nån gång in på 2000-talet gick ansvaret över till kommunens tekniska kontor, som därmed blev sittandes med en kvarnsten runt halsen. Vad göra med ett omodernt bergrum? Inte bara omodernt utan dessutom förstört av bl.a. inbrott och vandalisering. Kommunen gjorde som sina föregångare... de såg till att pumparna fungerade. Utan fungerande pumpar så stiger grundvattennivån i det utsprängda bergrummet tills det vattenfylls, med än mer förstörelse som följd. Och det har skett vid flera tillfällen, bl.a. efter att koppartjuvar har stulit de elkablar som förser pumparna med ström. Två frågor som poppar upp i huvudet: Hur törs man ge sig på strömförande kablar för att eventuellt tjäna några kronor? Och hur säkert hade detta bergrum egentligen varit i ett skarpt läge?



Dagsläget



Hösten 2009 fick jag höra talas om detta ställe. Alla dörrar stod öppna, och inga förbudsskyltar fanns, så jag kunde inte se någon anledning till att inte gå in. För säkerhets skull var jag förstås inte ensam... att bli instängd i ett okänt bergrum på okänd plats känns inte helt lockande.



Jag möttes inte av någon vacker syn... sällan har jag sett en så geggig, möglig och äcklig plats. Bilderna kan inte riktigt förmedla lukten eller känslan som uppstår efter många års förfall av organiskt material i fuktig miljö. Alla golv var täckta av en centimeterdjup brunaktig sörja som man inte ville få hudkontakt med. Luften var förmodligen allt annat än hälsosam att inandas, varför besöket inte blev så långvarigt. Och den mest intensiva lukten längst bort i korridorerna visade sig komma från de sängmadresser som i och för sig såg ut som madrasser, men som nu bestod av mögel... enbart mögel.



Vad som kommer att hända med HC Sländan framöver är det ingen som vet. Att döma av bergrummets skick så är det nog bortom all räddning, och vem vill bekosta en sanering? För en sanering lär krävas, vare sig det är för att göra berget rent nog för att använda eller rent nog för att stänga. Uppskattad kostnad är bortåt ett par miljoner kronor, och det är bara för att få berget i stängbart skick. Användbart skick måste kosta oerhört mycket mer.



Källor:



    bl.a.:













  • Dalademokraten

  • bergrum.se






Kamerans räkneverk: DSC_4625



I högtalarna: Apoptygma Berzerk - Fade to black

6 kommentarer:

  1. Snyggt !
    Skoj att några av mina bilder är i stort sett identiska :-)

    SvaraRadera
  2. Jag mår illa av att bara titta på bilderna. Hur länge kunde du vara där inne?

    SvaraRadera
  3. Vi var därinne ganska exakt en timme. Det fick räcka. Men man hade gärna stannat mycket längre för att hinna se allt ordentligt...

    SvaraRadera
  4. Bara en timma!? Du lyckades verkligen fånga många detaljer på kort tid! Jag plus kompanjon var inne totalt ca 18 timmar under tre besök. Kanske inte så hälsosamt egentligen. Allt för konsten ... Möjligtvis är luften är bättre, eh, mindre dålig under vintern då kall vind hela tiden strömmar ner tack vare den lägre placeringen.

    Undrar hur länge det var vattenfyllt egentligen. Jag tycker att toapapper och liknande borde lösts upp ganska snabbt även om det inte var någon rotation på vattnet. Men antagligen var det väl Edets grova som gällde :-)

    SvaraRadera
  5. Fantastiska bilder i en svår miljö. Vad hade du för belysning? Dels, för att hitta runt i mörkret och dels för att få så fina bilder. Kamerans inbyggde blixten räcker nog inte, så nyfiken på hur du gick tillväga.

    SvaraRadera
  6. Vanlig ficklampa för att se var man satte fötterna. En "riktig" extern blixt på kameran. Och så lite efterbehandling i Lightroom.

    SvaraRadera