En av semesterns resor gick till Berlin. En stad jag gärna återvänder till nån gång, och då gärna för att bo där lite längre än bara fyra dagar. Staden är stor, och det finns mycket att se och uppleva. Mer än man hinner med på fyra dagar förstås.
Det är en stad med både gammalt och nytt, förstås. Andra världskriget och öst/väst-tyskland har satt sina spår, och vissa kommer aldrig försvinna. Andra har städats bort och ersatts av nytt.
Berlinmuren är ju välkänd men till stora delar riven. Här och där finns mindre partier sparade åt eftervärlden, och på en helt vanlig bakgata vid Potsdamer Platz finns t.o.m. ett gammalt vakttorn stående för sig själv.
Jag får erkänna att jag inte tidigare hade 100% koll på historien bakom muren, och har det väl inte nu heller, men man får onekligen en annan känsla när man varit på plats. Jag hade t.ex. ingen aning om att hela Brandenburger Tor stod i det ingenmansland som bildades mellan de två murarna. Känns väldigt märkligt när man ser det idag.
Innan resan hittade jag en websida som bl.a. har kartor och flygbilder från tiden både innan och efter murens fall. Där kan man se exakt hur muren sträckte sig, och vilka delar av dagens Berlin som låg övergivna mellan 1961-1989.
Vi var i Berlin i bara fyra dagar som sagt, men hann med ganska mycket av det man "ska" se. Brandenburger Tor, muren, Unter den Linden, Alexanderplatz, TV-tornet, Olympiastadion, museum, folklivet på gatorna, currywürst, öl, kebap (jo, de stavar så), Kurfurstendamm, förintelsemonumenetet, riksdagen m.m. När värmen närmar sig 30 grader i en storstad så blir det dessutom lite väl bra väder, så man orkar inte hur mycket som helst.
Bland det första vi la märke till var Berlins kollektivtrafik. Staden är stor, men så finns det också ett väl utbyggt nät med tunnelbana, pendeltåg, spårvaganar och bussar. Och smidigt är det också. Bara att gå på och av hur man vill. Så länge man har en biljett förstås. Ingenstans såg vi någon station med spärrar eller vakter, utan allt var helt öppet. Däremot måste man förstås kunna visa en giltig biljett ifall det blir kontroll, och kan man inte det så misstänker jag att det är dryga böter på plats som gäller. Här är en typisk in/utgång i tunnelbanan:
Bland det mer imponerande var faktiskt Olympiastadion. Byggd till spelen 1936, i "klassisk" storslagen Nazi-arkitektur. Säga vad man vill, men det är svårt att inte imponeras av det. Jag har ju tidigare varit vid Seebad Prora, och det är en liknande känsla. Inte nödvändigtvis trevligt, men enormt och storslaget.
Ur vissa vinklar kan man nästan tro att man har förflyttats tillbaka til 1936:
Från utkiksplatsen i stadions torn har man dessutom en bra vy bort mot Teufelsberg och den gamla signalspaningsanläggningen där. Tyvärr blev det aldrig tillfälle att ta sig dit.
Djävulsberget (som det betyder) är i sig ganska fascinerande. Det är inte naturligt, utan byggt av rivningsmassorna efter Berlins ruiner från andra världskriget. Det ger ju en liten vink om hur mycket som bombades sönder. Det blev inte heller några utflykter till något av alla de andra UE-ställen som Berlin har att erbjuda: Teufelsberg eller Spreepark eller Iraks f.d. ambassad eller Beelitz-Heilstätten eller Bärenquell Brauerei eller ........
Kamerans räkneverk: DSC_8795
I högtalarna: Kent - Berlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar