#0038: Vinterpromenad i -12

Blå himmel, strålande sol, gnistrande vit snö, vindstilla och semester... som gjort för en promenad i vintervädret. 12 grader kallt i och för sig men vadå, det är ju bara att klä på sig.

Kamerans räkneverk: DSC_5066

I öronen: Smiths - Last night I dreamt that somebody loved me

#0037: Varde ljus

Hur ska man tolka det när man får en uppladdningsbar strålkastare av styvbarnbarnen? Har ens intresse för mörka källare och strömlösa byggnader gått för långt? Eller är det snarare en uppmaning att fortsätta in och ner i ännu mörkare och outforskade platser? Jag tror på det sistnämnda.



Uppladdningsbar både med 220 V hemma och 12 V i bilen - mycket praktiskt. Strålkastare med 36 dioder, plus en separat gånglampa på sidan. Och en kompass brevid strömbrytaren, så jag hittar hem igen. Tänk vilka omtänksamma ungar man omges av. Tack!

Kamerans räkneverk: DSC_4979

I öronen: Morgonens lugn och tystnad...

#0036: God jul

Skinkan är griljerad, gröten kokad, klapparna inslagna, knäcken provsmakad... ja då är det väl bara tomten som saknas. Enligt preliminära uppgifter ska han tydligen hinna med ett besök här hemma framåt kvällen.

Julstämning både ute...





...och inne...

Kamerans räkneverk: DSC_4822

I öronen: Ett evinnerligt plingande från änglaspelet

#0035: HC Sländan

En ny uppdatering på plats. Denna gång är det en plats som kommer att bli rikskänd om en vecka, så det är väl lika bra att jag lägger ut historien och mina bilder nu.

---

Gammalt? Modern historia

Övergivet? Kan man väl säga

Förfallet? Minst sagt

Läs bakgrund och historia nedan.

Eller gå direkt till de 81 bilderna.

Strax utanför Avesta ligger resterna av kommunens ledningscentral, HC Sländan, och ruttnar bort inne i ett bergrum. Om du inte har något emot mögel, rost och allmänt elände så kan du läsa vidare. Känsliga tittare varnas dock... :-)

Bakgrund

Under det kalla kriget var Sverige indelat i ett antal civilförsvarsområden. Inom varje område fanns en huvudcentral (HC) som skulle täcka en eller flera kommuner. En av dessa HC låg alltså i Avesta och gick under namnet HC Sländan. Det verkar för övrigt som om alla centraler fick djurnamn: Sländan, Elefanten, Vargen, Björnen, Vesslan... samma namn som många Apotek har för övrigt (finns det ett samband här? Är apoteken egentligen hemliga ledningscentraler? :-) Sländan byggdes mellan åren 1960-65 och var i bruk fram till 1992, men dess egentliga verksamhet lades nog ner långt tidigare. Elefanten har jag för övrigt anledning att återkomma till i en senare uppdatering...

Syftet med huvudcentralerna var att ge den kommunala ledningen en skyddad plats att verka från i händelse av krig. Under 60-talet var kalla kriget som kallast, och hotet utifrån togs på största allvar, varför många kommuner letade fram sina djupaste berg och sprängde sig in i dem för att bygga säkra ledningsplatser. Om de sen någonsin utnyttjades till något vettigt, eller om de bara låg i dvala i väntan på "rätt" tillfälle vet jag inte riktigt. Förmodligen har de flesta bara stått... och väntat... till ingen nytta. Mot slutet av 80-talet omformades landets civilförsvar och räddningstjänsten fick istället uppdraget att tillhandahålla ledningscentraler. Det innebar i många fall att man flyttade ut ur bergen och in i "vanliga" byggnader i anslutning till räddningstjänsten/brandkåren.

Historia

Åter till Sländan specifikt. Från en liten dörr i bergväggen leder en tunnel in till det tvåvåningshus insprängt i berget som centralen består av. Tanken var att det här skulle finnas plats för närmare 100 personer och att de härifrån skulle kunna fortsätta sitt jobb med att styra kommunen, trots osäkert läge utanför. Huset är 53 meter långt och 8 meter brett, två våningar och består av en mängd rum och utrustning bl.a. kontor, kök, matsal, logement, telefonväxel, ledningsrum, dieselmotor, generator, batterier, radioutrustning m.m.

1989 föll Berlinmuren och hotet från öst, och det kalla kriget, minskade sedan snabbt i betydelse. Under början av 1990-talet avvecklade de flesta kommuner sina huvudcentraler, och 1992 (tror jag) skedde det i Avesta. Bergrummet övertogs av Räddningstjänsten, men man gjorde nog inte mycket mer än att se till att grundvattenpumparna var igång.

Nån gång in på 2000-talet gick ansvaret över till kommunens tekniska kontor, som därmed blev sittandes med en kvarnsten runt halsen. Vad göra med ett omodernt bergrum? Inte bara omodernt utan dessutom förstört av bl.a. inbrott och vandalisering. Kommunen gjorde som sina föregångare... de såg till att pumparna fungerade. Utan fungerande pumpar så stiger grundvattennivån i det utsprängda bergrummet tills det vattenfylls, med än mer förstörelse som följd. Och det har skett vid flera tillfällen, bl.a. efter att koppartjuvar har stulit de elkablar som förser pumparna med ström. Två frågor som poppar upp i huvudet: Hur törs man ge sig på strömförande kablar för att eventuellt tjäna några kronor? Och hur säkert hade detta bergrum egentligen varit i ett skarpt läge?

Dagsläget

Hösten 2009 fick jag höra talas om detta ställe. Alla dörrar stod öppna, och inga förbudsskyltar fanns, så jag kunde inte se någon anledning till att inte gå in. För säkerhets skull var jag förstås inte ensam... att bli instängd i ett okänt bergrum på okänd plats känns inte helt lockande.

Jag möttes inte av någon vacker syn... sällan har jag sett en så geggig, möglig och äcklig plats. Bilderna kan inte riktigt förmedla lukten eller känslan som uppstår efter många års förfall av organiskt material i fuktig miljö. Alla golv var täckta av en centimeterdjup brunaktig sörja som man inte ville få hudkontakt med. Luften var förmodligen allt annat än hälsosam att inandas, varför besöket inte blev så långvarigt. Och den mest intensiva lukten längst bort i korridorerna visade sig komma från de sängmadresser som i och för sig såg ut som madrasser, men som nu bestod av mögel... enbart mögel.

Vad som kommer att hända med HC Sländan framöver är det ingen som vet. Att döma av bergrummets skick så är det nog bortom all räddning, och vem vill bekosta en sanering? För en sanering lär krävas, vare sig det är för att göra berget rent nog för att använda eller rent nog för att stänga. Uppskattad kostnad är bortåt ett par miljoner kronor, och det är bara för att få berget i stängbart skick. Användbart skick måste kosta oerhört mycket mer.

Källor:

bl.a.:






























• Dalademokraten


• bergrum.se

Kamerans räkneverk: DSC_4625

I högtalarna: Apoptygma Berzerk - Fade to black

#0034: Julgodis

E är på besök för det traditionsenliga julgodisbaket. Efter fem timmar kan vi presentera lika många sorter:

• Mozartkulor


• Amerikansk drömfudge


• Baci


• Knäck


• Chokladkola

Nu är vi trötta. God natt.

Kamerans räkneverk: DSC_4559

I högtalarna: blandad julmusik

#0033: Malin i grafittitunneln

En tunnel, klotter, kväll, Malin... ja då blir det så här. Lite bilder från tidigare i höstas:

Kamerans räkneverk: DSC_4546

I högtalarna: Oasis - Don't look back in anger

#0032: Djurgårdsvarvet

Gammalt? Ja

Övergivet? Delvis

Förfallet? Delvis

Läs bakgrund och historia nedan.

Eller gå direkt till de 27 bilderna.

Har du varit på Gröna lund eller Skansen? Förmodligen. Har du varit 300 meter längre bort? Förmodligen inte. Synd, för isåfall hade du kunnat få se resterna av Djurgårdsvarvet - ett gammalt skeppsvarvsområde på fastlandssidan av Djurgården strax innan Beckholmen. Här har man byggt och reparerat båtar och fartyg ända sedan 1700-talet.

Gamla Djurgårdsvarvet

Man kan spåra historien ända till 1600-talet och dåvarande Båtsmansvarvet, även kallat Djurgårdsvarvet. Varvet låg på det som idag är Gröna lund samt området öster därom. 1712 togs varvsområdet över av Johan Lampa, men han hade tydligen inte särskilt stora framgångar. 1735/36 överlåter han varvet till Efraim Lothsack från Stettin, och han lyckas betydligt bättre. Han driver varvet i några år och under denna tid byggs ett antal större fartyg. Under denna tid börjar även Djurgårdsstaden växa upp i anslutning till varvet. Lothsack dör 1743 men varvet drivs vidare av hans änka Juliana Brandel. Hon gifter sig sedemera med Gustav Kierman, rådman och borgmästare i Stockholm vilket förstås öppnar möjligheter för stora beställningar till varvet.

1767 köps varvet av ett konsortium bestående av bl.a. släkterna Grill, Petersen och Wahrendorff (vilka är ägare/delägare till bl.a. Ostindindiska Kompaniet och Åkers styckebruk). Dessutom ingår skeppsbyggmästaren Fredrik af Chapman i konsortiet. Under de följande decennierna byggs krigs- och kungafartyg, bl.a. skonerten Amphion (1778) som Gustav III använde vid sina Rysslandsresor. 1774 byggs kungaslupen Vasaorden. På 1820-talet löser grosshandlarna John Burgman och Adolf Fredholm ut övriga aktieägare och får därmed aktiemajoritet och ensamt ägande av varvsbolaget. Verksamheten utökas och man bygger ett stort antal skepp av olika slag. När Burgman dör 1833 driver Fredholm varvet vidare men med allt minskande verksamhet eftersom området börjar bli för litet för de stora skepp som efterfrågas. När Fredholm dör 1862/63 säljs slutligen allting till Stockholms stad. Därefter blir det något av ett diverse-område, bl.a. flyttas vågen för exportjärn dit från gamla stan och området används senare som upplag för sill.

Nya Djurgårdsvarvet

1863 bildas Stockholms Ångslupsaktiebolag och 1868 lägger de helt sonika beslag på tomten "Grönlandet", granntomten öster om det gamla Djurgårdsvarvet, det vill säga det som är det nuvarande varvsområdet. De använder området som reparationsvarv och uppläggningsplats, bl.a. för Djurgårdsfärjorna. Samtidigt (1883 för att vara exakt) arrenderar Jacob Schultheis resterna av gamla Djurgårdsvarvet som nu inte är mycket mer än en ödetomt och uppför där ett tivoli... nämligen Gröna Lunds tivoli. Varvsområdet var med andra ord ganska stort en gång i tiden. Grönlandets historia går vidare och mot mitten av 1900-talet finns t.o.m. viss nyproduktion. Verksamheten drivs vidare till 1966, och 1970 säljs området till Landstinget. Efter det händer inte mycket mer och sedan dess har byggnader, bryggor och kaj stått och förmultnat och förfallit. Marcus Wallenberg är ägare under en period men säljer området under 80-talet. Det fanns då planer på att riva allting och istället bygga höghus i nio våningar. Ägarbyten och finanskriser gjorde dock att inget hände, utan området stod kvar utan verksamhet eller skötsel. Mot slutet av 1990-talet tar JM Bygg över området med planer för bostadsbyggande, men det motsätter sig stadsfullmäktige som istället vill se ett återväckt varvsområde. Och det verkar faktiskt bli så... till slut.

Sedan 2006/2007 renoveras och saneras området i samarbete med den nya ägare Djurgårdsförvaltningen och stiftelsen Nya Djurgårdsvarvet. Tanken är att det ska bli ett centrum för hantverksmässigt arbete med gamla träbåtar, en plats där man ska värna kulturen och kunnandet som riskerar att försvinna bland dagens alla plastbåtar. Dessutom vill man göra området mer tillgängligt för allmänheten. Som vanligt tar det tid innan något egentligen händer, men till slut börjar saker och ting röra på sig. I februari 2009 får man tillstånd från stadsdelsförvaltningen att påbörja marksaneringen, och strax därefter är man även klar med renoveringen av det gamla Varvskontoret. September 2009 öppnar snickeriet. Förhoppningen är att allt ska vara klart under 2010.

Källor:

• Wikipedia


• DN


• SR


• sjögård.se

#0031: Fotorunda i Stockholm

Sambo med sällskap var på teater så jag passade på att gå en fotorunda med några nya bekantskaper från fotosidan istället.

I Kungsträdgården hade Nordic Icehotel ställt upp ett tält. Vadå, skulle den automatiska vitbalansen blivit lurad? Hur menar du nu?



I gamla stan fanns både folkmassor och tomma gränder. ISO 6400, 24 mm, 1/15 sek handhållet... funkar riktigt bra för vardagsbruk faktiskt:



Dessutom var det julmarknad på Stortorget. ISO 6400 och 1/125 fungerar ännu bättre:



Och så avslutar vi med kvällens kändisbild. Henrik Hjelt på väg in på lokala pizzerian. Här hjälpte inte ens ISO 6400... :-)

Kamerans räkneverk: DSC_4378

I högtalarna: Dido - Thank you

#0030: Stockholm under jord

I lördags arrangerade DN "Stockholm under jord". Det innebar att en mängd olika "hemliga" platser öppnades för allmänheten under 6 timmar... åtminstone den del av allmänheten som har DN-kort. Jag hade turen att få följa med två nya vapendragare till några intressanta platser.

Dagen inleddes på Riksarkivet med ett besök i deras bergrum. Låter spännande men det var tyvärr en besvikelse. Vi fick åka hiss ner till deras bergsmagasin, men det enda vi fick se var några grå bergväggar och trappan till de olika magasinsvåningarna. Fotoförbud dessutom, men det gjorde nu inget eftersom det inte var nåt att se.

Nästa besök var inbokat på Södersjukhuset men innan det hann vi med en sväng till Katarinabergets skyddsrum. Kanske inte jättespännande, men jag ahr aldrig ens reflekterat över att det stora underjordiska garaget faktiskt är ett skyddsrum. När det byggdes (1950-57) var det världens då största atombombssäkra skyddsrum med plats för 20.000 personer och 680 toalettter. Om kriget blev långdraget med radioaktivt nedfall och loknande klarade man dock bara att ta hand om 500 personer någon längre tid. Hur hade man tänkt välja vilka 19.500 som skulle fått lov att lämna skyddsrummet?



Sen var det som sagt sags för Södersjukhuset och dess mytomspunna underjordiska krigssjukhus. Det blev ett riktigt intressant besök med en guidning i det som sedan 1996 är ett beredskapssjukhus. I händelse av större kris eller krig ska man snabbt kunna ta hand om 270 patienter. Dessutom finns en omfattande saneringsanläggning där kemsmittade patienter slussas igenom.





En snabb lunchkorv på OK och vidare till nästa plats: den nedlagda ledningscentralen Elefanten. Det första vi ser när vi svänger in på parkeringen är en totalvandaliserad bil... känslan av "välkommen till Sollentuna" är total:



Nåja, in i berget och där är det välstädat 70-tal som råder. Insprängt i berget finns tre "hus" dit Stockholm stads politiker skulle evakueras vid krig. Detta var alltså inte den riksbunker som många tror, utan "bara" en stadsbunker. 1997 stängdes den, och har legat i malpåse sedan dess.









Till sist åkte jag ut till Beckholmen för att se dockorna och ett bergrum. Dockorna har jag sett förut, och det är en härlig gammal varvsmiljö som ju faktiskt är i full drift. Bergrummet var däremot inte mycket att se... en 10 meters gång in i berget med lite blandad båt-bråte.

Däremot... i närheten finns det gamla Djurgårdsvarvet som jag sett på håll förut. Nu har man börjat renovera området och det går att komma in bland husen. En häftig blandning av plåt, rost och prylar:





På det hela taget en rätt lyckad lördag. Tack till Decay och rjd2 för sällskapet också.

Kamerans räkneverk: DSC_4176

I högtalarna: Kylie Minogue - Come into my world

#0029: Små människor

En riktigt kul sida med miniatyrmänniskor och situationskomik som jag ramlade över häromdagen:

http://litengubbe.blogspot.com/

Ingen musik och inga nya bilder...

#0028: Sovrumsrenovering

Snart är vi färdiga med sovrummet - det rum som egentligen var i störst behov av åtgärd när vi flyttade in för... få se nu... hmmm... 8 år sen :-)

Först en före-bild (jo, vi har tagit bort garderobsdörrarna):



Gamla garderoben riven:



Även gipsväggen riven, och en ny garderob monterad. Nytt golv också, och gamla taket borta:



Alla nya garderober på plats. Nytt tak på gång. Ett tips - om man har 235 i takhöjd så är det väldigt dumt att köpa garderober som är 236 höga:



Garderobsdörrar på plats. Nytt tips - om garderobsdörrarna är för höga för att få plats så är det bra om man har ett rum som har lite skev takhöjd... när dörrarna inte får plats på högra sidan så har man iallafall en mm marginal på vänstra sidan. Renoveringstapet uppsatt också, förutom sista våden. Och taket är klart:



Ny tapet på fönsterväggen:



Tapeten har ett konturmönster av blommor (ca 50 cm stora). Beroende på hur ljuset faller så blir de antingen ljusare eller mörkare än tapetens botten:

Kamerans räkneverk: DSC_3906

I högtalarna: Chris Isaac - Wicked games

#0027: Fotobok

Just nu håller jag på att göra min första fotobok. För ett tag sedan fick jag ett erbjudande om att göra en fotobok - gratis. Och det måste man ju testa. Riktigt kul är det faktiskt att sitta och designa layout, välja bilder, text, effekter, bakgrunder och allt möjligt. Det går lätt många timmar.

Jag ska göra en bok som blir ett litet smakprov på det jag har på hemsidan. Fem av albumen får varsitt dubbeluppslag med bilder och lite text. Kanske kan vara bra att ha liggande i bilen, så finns det något att visa upp för eventuella tveksamma ägare till förfallna hus som undrar vad jag gör där med kameran i högsta hugg.

Kamerans räkneverk: samma som förut

I högtalarna: Depeche Mode - People are people

#0026: På allmän begäran: höstbilder

Jag tänker ofta på hösten att "nu är det så vackert ute, man borde ta lite fina bilder" men det är sällan det blir något. Som vanligt... Men tre bilder kan jag bjuda på i alla fall.

Kamerans räkneverk: DSC_3883

I högtalarna: Kosheen - Catch

#0025: Poolstängning och glögg

Idag stängde vi av poolen för säsongen (drygt 10 grader i vattnet). Tror aldrig vi varit så här sena... men å andra sidan var det första gången vi drack glögg vid poolen :-)



Det blev en provsmakning av året Blossa-glögg 09. Med clementinsmak. Möjligen kunde en svag citruston skönjas... men glögg är ju aldrig fel när det är lite småkyligt ute så vi var nöjda!

Kamerans räkneverk: DSC_3757

I högtalarna: Delerium - Heavens earth

#0024: Sea Side har kantrat

Nu är slutet nära för Sea Side:





Förra onsdagen kantrade det riksbekanta (?) fartyget Sea Side vid Ekerö och ligger nu på sidan. Jämför med bilderna i mitt bloginlägg från 29/7. Det är nästan 90 graders skillnad... :-)

Nu är väl ändå slutet nära för denna segdragna historia om den gamla Hurtigruttkryssaren som de senaste åren legat i Tappströmskanalen, i väntan på... ja vadå. Historien finns beskriven på många ställen.

Ekerö kommun

SVT play

Sea Side byggdes 1953 och hette tidigare Skogøy och trafikerade sträckan Narvik-Lofoten under 33 års tid. Hon såldes och låg sedan en tid vid Packhuskajen i Göteborg under oklara ägarförhållanden. På något sätt hamnade hon till slut vid Ekerö, där hon nu ligger.

Fartyget har tidvis varit ute till försäljning, bl.a. på Blocket för 1,5 miljoner kronor. Renoveringen blir lite kostsam bara...

Naturligtvis kan folk inte hålla sig borta vilket gjort att fartygets skick blivit allt sämre med tiden. Något underhåll av fartyget har ju inte heller direkt gjorts. Senaste beskedet var att kronofogden beslutat om skrotning eftersom någon ägare inte verkar vilja ge sig till känna.

Och själv konstaterar jag - återigen - att man alltid är för sen. Man ska aldrig tänka "äh, det där kan jag fotografera sen" eftersom det där "sen" till slut inte finns. Alltså, jag kom aldrig in i Sea Side, utan har bara 4 exteriörbilder. Nåja, livet går vidare... för mig alltså men förmodligen inte för Sea Side.

Kamerans räkneverk: DSC_3489

I högtalarna: Cult - Wild flower

#0023: Mode med Michell M

Förra helgen var jag i Uppsala för att fota lite modebilder med modellen Michell M. Till vår hjälp hade vi även en stylist - Elisabeth H. Michell var en mycket trevlig ung man, som inte bara stylats av Elisabeth utan även coachades av henne... "Titta dit, tänk på posen, gör så här istället...". Och så fick ju jag dessutom en assistens som kunde hålla i blixt och paraply. Ett riktigt kul samarbete på tre.

Bilderna då? Jo, de blev inte alls dumma tycker jag. Detta var första gången jag fotade lite mer "seriöst" med blixt i paraply... och det blir en stor skillnad. Jag inser allt mer hur viktigt ljussättning är för att få en bra bild.

Kamerans räkneverk: DSC_3456

Just nu i högtalarna: ingenting...