#0032: Djurgårdsvarvet

Gammalt? Ja

Övergivet? Delvis

Förfallet? Delvis

Läs bakgrund och historia nedan.

Eller gå direkt till de 27 bilderna.

Har du varit på Gröna lund eller Skansen? Förmodligen. Har du varit 300 meter längre bort? Förmodligen inte. Synd, för isåfall hade du kunnat få se resterna av Djurgårdsvarvet - ett gammalt skeppsvarvsområde på fastlandssidan av Djurgården strax innan Beckholmen. Här har man byggt och reparerat båtar och fartyg ända sedan 1700-talet.

Gamla Djurgårdsvarvet

Man kan spåra historien ända till 1600-talet och dåvarande Båtsmansvarvet, även kallat Djurgårdsvarvet. Varvet låg på det som idag är Gröna lund samt området öster därom. 1712 togs varvsområdet över av Johan Lampa, men han hade tydligen inte särskilt stora framgångar. 1735/36 överlåter han varvet till Efraim Lothsack från Stettin, och han lyckas betydligt bättre. Han driver varvet i några år och under denna tid byggs ett antal större fartyg. Under denna tid börjar även Djurgårdsstaden växa upp i anslutning till varvet. Lothsack dör 1743 men varvet drivs vidare av hans änka Juliana Brandel. Hon gifter sig sedemera med Gustav Kierman, rådman och borgmästare i Stockholm vilket förstås öppnar möjligheter för stora beställningar till varvet.

1767 köps varvet av ett konsortium bestående av bl.a. släkterna Grill, Petersen och Wahrendorff (vilka är ägare/delägare till bl.a. Ostindindiska Kompaniet och Åkers styckebruk). Dessutom ingår skeppsbyggmästaren Fredrik af Chapman i konsortiet. Under de följande decennierna byggs krigs- och kungafartyg, bl.a. skonerten Amphion (1778) som Gustav III använde vid sina Rysslandsresor. 1774 byggs kungaslupen Vasaorden. På 1820-talet löser grosshandlarna John Burgman och Adolf Fredholm ut övriga aktieägare och får därmed aktiemajoritet och ensamt ägande av varvsbolaget. Verksamheten utökas och man bygger ett stort antal skepp av olika slag. När Burgman dör 1833 driver Fredholm varvet vidare men med allt minskande verksamhet eftersom området börjar bli för litet för de stora skepp som efterfrågas. När Fredholm dör 1862/63 säljs slutligen allting till Stockholms stad. Därefter blir det något av ett diverse-område, bl.a. flyttas vågen för exportjärn dit från gamla stan och området används senare som upplag för sill.

Nya Djurgårdsvarvet

1863 bildas Stockholms Ångslupsaktiebolag och 1868 lägger de helt sonika beslag på tomten "Grönlandet", granntomten öster om det gamla Djurgårdsvarvet, det vill säga det som är det nuvarande varvsområdet. De använder området som reparationsvarv och uppläggningsplats, bl.a. för Djurgårdsfärjorna. Samtidigt (1883 för att vara exakt) arrenderar Jacob Schultheis resterna av gamla Djurgårdsvarvet som nu inte är mycket mer än en ödetomt och uppför där ett tivoli... nämligen Gröna Lunds tivoli. Varvsområdet var med andra ord ganska stort en gång i tiden. Grönlandets historia går vidare och mot mitten av 1900-talet finns t.o.m. viss nyproduktion. Verksamheten drivs vidare till 1966, och 1970 säljs området till Landstinget. Efter det händer inte mycket mer och sedan dess har byggnader, bryggor och kaj stått och förmultnat och förfallit. Marcus Wallenberg är ägare under en period men säljer området under 80-talet. Det fanns då planer på att riva allting och istället bygga höghus i nio våningar. Ägarbyten och finanskriser gjorde dock att inget hände, utan området stod kvar utan verksamhet eller skötsel. Mot slutet av 1990-talet tar JM Bygg över området med planer för bostadsbyggande, men det motsätter sig stadsfullmäktige som istället vill se ett återväckt varvsområde. Och det verkar faktiskt bli så... till slut.

Sedan 2006/2007 renoveras och saneras området i samarbete med den nya ägare Djurgårdsförvaltningen och stiftelsen Nya Djurgårdsvarvet. Tanken är att det ska bli ett centrum för hantverksmässigt arbete med gamla träbåtar, en plats där man ska värna kulturen och kunnandet som riskerar att försvinna bland dagens alla plastbåtar. Dessutom vill man göra området mer tillgängligt för allmänheten. Som vanligt tar det tid innan något egentligen händer, men till slut börjar saker och ting röra på sig. I februari 2009 får man tillstånd från stadsdelsförvaltningen att påbörja marksaneringen, och strax därefter är man även klar med renoveringen av det gamla Varvskontoret. September 2009 öppnar snickeriet. Förhoppningen är att allt ska vara klart under 2010.

Källor:

• Wikipedia


• DN


• SR


• sjögård.se

#0031: Fotorunda i Stockholm

Sambo med sällskap var på teater så jag passade på att gå en fotorunda med några nya bekantskaper från fotosidan istället.

I Kungsträdgården hade Nordic Icehotel ställt upp ett tält. Vadå, skulle den automatiska vitbalansen blivit lurad? Hur menar du nu?



I gamla stan fanns både folkmassor och tomma gränder. ISO 6400, 24 mm, 1/15 sek handhållet... funkar riktigt bra för vardagsbruk faktiskt:



Dessutom var det julmarknad på Stortorget. ISO 6400 och 1/125 fungerar ännu bättre:



Och så avslutar vi med kvällens kändisbild. Henrik Hjelt på väg in på lokala pizzerian. Här hjälpte inte ens ISO 6400... :-)

Kamerans räkneverk: DSC_4378

I högtalarna: Dido - Thank you

#0030: Stockholm under jord

I lördags arrangerade DN "Stockholm under jord". Det innebar att en mängd olika "hemliga" platser öppnades för allmänheten under 6 timmar... åtminstone den del av allmänheten som har DN-kort. Jag hade turen att få följa med två nya vapendragare till några intressanta platser.

Dagen inleddes på Riksarkivet med ett besök i deras bergrum. Låter spännande men det var tyvärr en besvikelse. Vi fick åka hiss ner till deras bergsmagasin, men det enda vi fick se var några grå bergväggar och trappan till de olika magasinsvåningarna. Fotoförbud dessutom, men det gjorde nu inget eftersom det inte var nåt att se.

Nästa besök var inbokat på Södersjukhuset men innan det hann vi med en sväng till Katarinabergets skyddsrum. Kanske inte jättespännande, men jag ahr aldrig ens reflekterat över att det stora underjordiska garaget faktiskt är ett skyddsrum. När det byggdes (1950-57) var det världens då största atombombssäkra skyddsrum med plats för 20.000 personer och 680 toalettter. Om kriget blev långdraget med radioaktivt nedfall och loknande klarade man dock bara att ta hand om 500 personer någon längre tid. Hur hade man tänkt välja vilka 19.500 som skulle fått lov att lämna skyddsrummet?



Sen var det som sagt sags för Södersjukhuset och dess mytomspunna underjordiska krigssjukhus. Det blev ett riktigt intressant besök med en guidning i det som sedan 1996 är ett beredskapssjukhus. I händelse av större kris eller krig ska man snabbt kunna ta hand om 270 patienter. Dessutom finns en omfattande saneringsanläggning där kemsmittade patienter slussas igenom.





En snabb lunchkorv på OK och vidare till nästa plats: den nedlagda ledningscentralen Elefanten. Det första vi ser när vi svänger in på parkeringen är en totalvandaliserad bil... känslan av "välkommen till Sollentuna" är total:



Nåja, in i berget och där är det välstädat 70-tal som råder. Insprängt i berget finns tre "hus" dit Stockholm stads politiker skulle evakueras vid krig. Detta var alltså inte den riksbunker som många tror, utan "bara" en stadsbunker. 1997 stängdes den, och har legat i malpåse sedan dess.









Till sist åkte jag ut till Beckholmen för att se dockorna och ett bergrum. Dockorna har jag sett förut, och det är en härlig gammal varvsmiljö som ju faktiskt är i full drift. Bergrummet var däremot inte mycket att se... en 10 meters gång in i berget med lite blandad båt-bråte.

Däremot... i närheten finns det gamla Djurgårdsvarvet som jag sett på håll förut. Nu har man börjat renovera området och det går att komma in bland husen. En häftig blandning av plåt, rost och prylar:





På det hela taget en rätt lyckad lördag. Tack till Decay och rjd2 för sällskapet också.

Kamerans räkneverk: DSC_4176

I högtalarna: Kylie Minogue - Come into my world

#0029: Små människor

En riktigt kul sida med miniatyrmänniskor och situationskomik som jag ramlade över häromdagen:

http://litengubbe.blogspot.com/

Ingen musik och inga nya bilder...