#0099: Panorering och motorcyklar

Panorering: konsten att följa ett rörligt motiv med kameran.

Förra helgen var det dags för "Mälaren runt". Om du ser ut som ett frågetecken så är det alltså frågan om en årligen återkommande motorcykelträff/tur som funnits sedan 1986. Starten går i Solna och sen kör runt 15.000 motorcyklar medurs runt Mälaren, med slutmål i Järfälla. Men de flesta stannar nog ändå i Enköping där det hålls traditionsenlig fest hos Strul MC i den gamla folkparken.

Vad har då detta med mig att göra, som ju inte ens har MC-kort? Jag har i.o.f.s. under många år tänkt att det skulle vara kul att skaffa kortet och köpa nån sån där äventyrs/halv-offroad-hoj, men... vi får väl se.

I år passade jag hur som helst på att träna panorering med kameran. En strid ström av motorcyklar i farter runt 50-60 km/h ger ju rätt många tillfällen till övning. Grejen med panorering är att man följer det rörliga motivet (motorcykeln) samtidigt som man tar bilden. Effekten blir att MC'n blir skarp medan bakgrunden blir lite "utsmetad", och lyckas man få till rätt kombination av skärpa och smet så får man en bra fartkänsla i bilden.

Det som skapar effekten av skärpa och oskärpa när man panorerar är slutartiden. Och det är viktigt att välja en lagom slutartid. Är den för kort så fryser man både motiv och bakgrund. Är den för lång så blir allting oskarpt p.g.a. att kameran hinner skaka för mycket.

1/2000 sek

1/125 sek

Första bilden är tagen med 1/2000 sekund slutartid. Alldeles för kort tid, och följden blir att allting i bilden fryses, trots att jag panorerar. Det skulle lika gärna kunna vara en bild av en stillastående motorcykel. Skarpt, visst, men ingen fartkänsla alls.

Andra bilden är tagen med 1/125 sekund. Eftersom jag stod såpass nära vägen (och motivet) blev detta lite för lång slutartid. Mycket fartkänsla med den utdragna bakgrunden, men samtidigt är även motorcykeln rätt oskarp eftersom jag inte lyckats följa den ordentligt under hela exponeringen på 1/125 sekund. Märkligt nog är förarens ansikte skarpt, så han måste ha lyckats vrida huvudet precis så att det passade hur jag rörde kameran.

Så vad är då en lämplig slutartid? Ja, det får man testa sig fram till. Det beror på en massa saker. Avstånd till motivet (jag stod ganska nära). Brännvidd (jag använde ca 90 mm på fullformat). Hur ljust det är. Hur stadig man är på handen. Hur duktig man är på att följa motivet exakt. Hur mycket fartkänsla man vill ha. Och så vidare.

Här är några andra bilder med lite olika slutartider:

1/1000 sek

1/500 sek

1/250 sek

1/200 sek

1/200 sek

1/125 sek

Runt 1/200 gav mig bäst resultat, tycker jag. Kortare tid fryser för mycket, längre tid riskerar för mycket oskärpa på motivet. Å andra sidan: ju mer man tränar och ju fler bilder man tar, desto större chans att få nån som är bra. Av 360 tagna bilder sparade jag till slut 15 som var skapliga. Tur att man fotar digital så att varje bild egentligen inte kostar något.

Kamerans räkneverk: DSC_8954
I högtalarna: The Hives - Tick tick boom

#0098: Mera Facebook

Och nu finns även en Facebook-sida för denna blog på https://www.facebook.com/erro67. Och tilhörande "Gilla"-knapp överst i högra kolumnen. Så om du gillar min blog så kan du ju klicka där. På nåt vis så borde det dessutom innebära att du får meddelanden på din Facebooksida när jag publicerar nåt nytt här. Tror jag.

Kamerans räkneverk: samma som förut
I högtalarna: fortfarande tyst (dags att spela nåt snart tror jag)

#0097: Facebook

Jag vet inte om jag ska vara glad eller skämmas, men nu finns även jag med på Facebook.

https://www.facebook.com/robert.olsson.90857

Ifall nån nu skulle råka vara intresserad. Jag vet inte ens riktigt vad jag ska göra där.... men det får väl visa sig.

Kamerans räkneverk: DSC_8921
I högtalarna: tyst

#0096: Köttchips

Häromdagen var jag i affären för att handla. Bland lock-varorna på väg mot kassan stod ett berg med Pringles-chips för 10 kr/rör. Lagom billigt och onyttigt så jag slog till. När jag sen kom hem och läste dagens reklam så ser jag annonsen för just dessa chips. Av nån anledning läser jag det finstilta:

Från Ica Maxi's reklamblad

"Av nötkött". Vad är det jag har köpt egentligen?! Nåja, de smakade gott iallafall, men galna kosjukan kanske slår till när som helst. :-)

Kamerans räkneverk: oförändrat sen senast
I högtalarna: tystnad

#0095: Berlin

En av semesterns resor gick till Berlin. En stad jag gärna återvänder till nån gång, och då gärna för att bo där lite längre än bara fyra dagar. Staden är stor, och det finns mycket att se och uppleva. Mer än man hinner med på fyra dagar förstås.

Det är en stad med både gammalt och nytt, förstås. Andra världskriget och öst/väst-tyskland har satt sina spår, och vissa kommer aldrig försvinna. Andra har städats bort och ersatts av nytt.

Berlinmuren är ju välkänd men till stora delar riven. Här och där finns mindre partier sparade åt eftervärlden, och på en helt vanlig bakgata vid Potsdamer Platz finns t.o.m. ett gammalt vakttorn stående för sig själv.

Jag får erkänna att jag inte tidigare hade 100% koll på historien bakom muren, och har det väl inte nu heller, men man får onekligen en annan känsla när man varit på plats. Jag hade t.ex. ingen aning om att hela Brandenburger Tor stod i det ingenmansland som bildades mellan de två murarna. Känns väldigt märkligt när man ser det idag.

Innan resan hittade jag en websida som bl.a. har kartor och flygbilder från tiden både innan och efter murens fall. Där kan man se exakt hur muren sträckte sig, och vilka delar av dagens Berlin som låg övergivna mellan 1961-1989.

Vi var i Berlin i bara fyra dagar som sagt, men hann med ganska mycket av det man "ska" se. Brandenburger Tor, muren, Unter den Linden, Alexanderplatz, TV-tornet, Olympiastadion, museum, folklivet på gatorna, currywürst, öl, kebap (jo, de stavar så), Kurfurstendamm, förintelsemonumenetet, riksdagen m.m. När värmen närmar sig 30 grader i en storstad så blir det dessutom lite väl bra väder, så man orkar inte hur mycket som helst.

Bland det första vi la märke till var Berlins kollektivtrafik. Staden är stor, men så finns det också ett väl utbyggt nät med tunnelbana, pendeltåg, spårvaganar och bussar. Och smidigt är det också. Bara att gå på och av hur man vill. Så länge man har en biljett förstås. Ingenstans såg vi någon station med spärrar eller vakter, utan allt var helt öppet. Däremot måste man förstås kunna visa en giltig biljett ifall det blir kontroll, och kan man inte det så misstänker jag att det är dryga böter på plats som gäller. Här är en typisk in/utgång i tunnelbanan:

Bland det mer imponerande var faktiskt Olympiastadion. Byggd till spelen 1936, i "klassisk" storslagen Nazi-arkitektur. Säga vad man vill, men det är svårt att inte imponeras av det. Jag har ju tidigare varit vid Seebad Prora, och det är en liknande känsla. Inte nödvändigtvis trevligt, men enormt och storslaget.

Ur vissa vinklar kan man nästan tro att man har förflyttats tillbaka til 1936:

Från utkiksplatsen i stadions torn har man dessutom en bra vy bort mot Teufelsberg och den gamla signalspaningsanläggningen där. Tyvärr blev det aldrig tillfälle att ta sig dit.

Djävulsberget (som det betyder) är i sig ganska fascinerande. Det är inte naturligt, utan byggt av rivningsmassorna efter Berlins ruiner från andra världskriget. Det ger ju en liten vink om hur mycket som bombades sönder. Det blev inte heller några utflykter till något av alla de andra UE-ställen som Berlin har att erbjuda: Teufelsberg eller Spreepark eller Iraks f.d. ambassad eller Beelitz-Heilstätten eller Bärenquell Brauerei eller ........

Kamerans räkneverk: DSC_8795
I högtalarna: Kent - Berlin

#0094: Pride-paraden

Igår åkte vi till Stockholm för att titta på Pride-paraden. Jag har länge tänkt att det verkat lite kul, men det har alltså inte blivit av förrän nu. Och det var verkligen kul. Kopiösa mängder människor (arrangörerna upskattar runt en halv miljon åskådare) kantade gatorna inne i city för att se de tusentals (jag vet inte hur många) som deltog i paraden.

Vi stod på Strömbron och beskådade det hela. Paraden började kl 13 i Humlegården och hade pågått en dryg timme innan den nådde fram till oss. Sen gick, dansade och åkte alla sorters människor förbi oss i en och en halv timme. Riktigt kul folkfest där man inte kunde undgå att dras med i den allmänna glädjen. Deltagarna var en salig blandning av allt från vardagsklädda till de med strikt S/M-dresscode, eller bara allmänt fantasifulla kreationer.

Precis lagom väder också så man kunde fortsätta trängas in i Gamla stan och ta en öl efteråt, och fortsätta titta på människor.

Kamerans räkneverk: DSC_8562
I högtalarna: U2 - Pride (in the name of love)