#0072: Sanatorio de Abona

Gammalt? Ja

Övergivet? Ja

Förfallet? Snarare utrensat

Läs bakgrund och historia nedan.

Eller gå direkt till de 38 bilderna.

Teneriffa. Sol, badstränder, kall öl och sangria. Allt man behöver för en avkopplande semester. Och så lite ruiner också förstås.

Några mil nordost om flygplatsen finns en liten sömnig semesterby där lokalbefolkningen spenderar långsamma dagar i de nybyggda vitkalkade husen. Det händer inte särskilt mycket, och det är väl det som är tanken. Dock finns något som säljbroschyrerna inte talar så högt om... den gamla övergivna spetälskekolonin på höjden brevid.

Bakgrund

Vi börjar från början som vanligt. Tidigare fanns här bosättningar längre upp mot bergen, där möjligheten till färskvatten och växtlighet var större. Ett stenbrott var dåtidens arbetsplats och det fanns en liten hamn där man skeppade sten, bl.a. till de övriga kanariska öarna men även ända bort till Kuba. Kusten är stenig och 1902 byggdes fyren vid Abona för att minska antalet förlisningar.

Spetälska (lepra, Hansens sjukdom) var under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet en stor sjukdom som skördade många offer. Bakterien Mycobacterium leprae som sprider sjukdomen via infektioner identifierades 1873 av av norrmannen Gerhard Henrik Armauer Hansen. Bakterien sprids via inandning och beröring, men inkubationstiden är ofta mycket lång (flera år). Majoriteten av alla människor är faktiskt immuna mot spetälska, men när sjukdomen härjade som värst trodde man att den var både smittsam och obotligt dödlig. De som drabbades placerades därför i isolerade kolonier eller sjukhus. Sveriges enda (?) fanns i Järvsö. Numera (sedan 1930-talet) vet man att spetälska kan botas med långvariga antibiotikakurer. Sjukdomen finns fortfarande kvar idag, med mellan 0,5-1 miljoner insjuknade personer per år, framförallt i de tropiska U-länderna.

Historia

På Teneriffa var spetälska en allvarlig sjukdom runt sekelskiftet 1800/1900. Större delen av befolkningen bodde på den norra sidan av ön, och det byggdes därför en mottagning där. Det var kanske inte så mycket frågan om vård utan snarare hantering av döda kroppar. Denna hantering var väl heller inte så sofistikerad... man dumpade helt sonika kropparna i havet utanför Santa Cruz. Till slut insåg man det olämpliga i detta och byggde ett krematorium. I takt med att mängden sjukdomsfall ökade beslöt man att bygga en hel koloni vid Abona, på öns östra sida, långt ifrån den övriga befolkningen. 1943 (eller 1920, olika uppgifter förekommer) hade man byggt en mängd hus, bl.a. mottagning, administrationsbyggnad, sjukhus, förläggningar och t.o.m. en egen kyrka. Men kolonin kom aldrig till användning eftersom de medicinska framstegen gjorde att spetälskan i princip utrotades samtidigt som kolonin byggdes. Och i sitt halvfärdiga skick blev husen stående...

1978 byggdes den nya flygplatsen (och Abonas fyr ersattes med en ny) och den södra delen av ön fick en tillströmning av turister. De skulle förstås bo någonstans, och man byggde därför en del tillfälliga bostäder på området nedanför kolonin. Denna kåkstad var väl aldrig något särskilt långsiktigt planerat projekt, och 1986 brände man ner alla träkåkar och inledde byggandet av det nya bostadsområdet. 1988 fick man en egen avfart från motorvägen och 1993 asfalterades de lokala gatorna.

Kolonins byggnader stod oanvända ända tills militären började använda dem som förläggning och övningsområde. När detta började vet jag inte riktigt säkert, men förmodligen redan under andra världskriget. Att döma av väggmålningarna i ett av husen så fanns de kvar till åtminstone 1993. Även militären försvann till slut, men husen stod kvar. 2002 köptes tydligen området av en italiensk affärsman som planerade att bygga ett lyxhotell för 3000 gäster, två golfbanor och allt annat som hör till livets nödtorft. Projektet kom aldrig igång eftersom det beslutades om en byggnadsförordning på Teneriffa 2003 där man begränsade storlek och höjd på turismbyggnader på landsbygden, i syfte att skydda landskapet och miljön. Så, husen står där fortfarande...

Dagsläget

Att vandra omkring i det torra, blåsiga och sandiga landskapet kändes nästan som att gå runt i en gammal westernfilm av Sergio Leone. Hade jag mött Clintan bakom ett hörn så hade jag inte blivit förvånad.

Totalt rör det sig om drygt 30 byggnader spridda över ett område som är ca 1 km². Arkitekten som 1941 (?) ritade detta betongmonument över Franco heter Jose Enrique Marrero Regalado. De flesta hus är bostäder, eller ska vi kalla det förläggningar kanske. En korridor med små rum på varje sida. De flesta är "ettor" med ett litet kaklat badrum. Dessutom finns en större central sjukhusbyggnad, administrationsbyggnader, mottagningen, skola, kyrka m.m. Över en av de större entréerna finns fortfarande inskriptionen "Todo por la patria" - allt för folket. Kyrkan är dock det stora utropstecknet som syns från långt håll, t.o.m. när man kör längs motorvägen. Högst upp och i slutet av en av "gatorna" tronar den med korset blickande ut över alla patienter... som aldrig kom dit.

Kamerans räkneverk: DSC_2685

I högtalarna: Men without hats - The safety dance

#0071: Grotesco

Måste bara tipsa om senaste avsnittet av Grotesco. Henrik Dorsin och gänget är ju helt lysande faktiskt.

På fransk restaurang - del 1

På fransk restaurang - del 2

Det är bögarnas fel

Hela avsnittet finns på SVT-play, tillsammans med en massa annat Grotesco-material.